22 Men om jag säger till den unge mannen: Se, pilarna är framför dig, längre bort! Gå i så fall din väg, för Herren sänder dig bort. 23 Och i det som vi har talat om, du och jag, är Herren vittne mellan mig och dig för all framtid.”

24 David gömde sig ute på marken. När nymånaden var inne satte kungen sig till bords för att äta.

Read full chapter