Av din näsas fnysning[a]
        dämdes vattnen upp,
    böljorna reste sig som en mur,
        vattenströmmarna stelnade
            i havets djup.
Fienden sade: Jag ska förfölja dem,
        jag ska hinna upp dem,
    jag ska dela upp bytet,
        släcka min hämnd på dem.
    Jag ska dra mitt svärd,
        min hand ska förgöra dem.
10 Du andades på dem
        och havet täckte dem,
    de sjönk som bly
        i de väldiga vattnen.

Read full chapter

Footnotes

  1. 15:8 din näsas fnysning   Annan översättning (så Septuaginta): ”din vredes Ande”.