Add parallel Print Page Options

Vännerna:

Vem är det som kommer från öknen
    lutad mot sin älskade?

Hon:

Under äppelträdet väckte jag dig,
    där din mor blev havande med dig
    hon som gav dig livet födde dig där.
Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,
    som ett sigill på din arm,
för kärleken är stark som döden,
    och dess svartsjuka lika obeveklig som dödsriket.
Den brinner som eld,
    som en mäktig låga.
Stora vatten kan inte utsläcka kärleken,
    och inte heller kan floderna dränka den.
Även om en man gav alla rikedomar i sitt hus för kärleken,
    skulle han bli ringaktad.

Read full chapter