Därför säger Herren, Herren:
    Ve över blodstaden,
den rostiga grytan,
    som inte kunnat befrias från rost!
Tag bort ur den köttstycke efter köttstycke
    utan att kasta lott om ordningen.
Ty hennes blod är ännu kvar därinne.
På den kala klippan lät hon det rinna ner.
Hon göt inte ut det på marken
    så att mullen har kunnat dölja det.
För att vreden skulle ha sin gång
    och hämnd utkrävas,
lät jag det blod hon utgöt
    komma på kala klippan,
där det inte kunde döljas.

Read full chapter