Min tunga må fastna i gommen
    om jag inte tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem
    vara min högsta glädje.

Herre, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,
hur de ropade: "Riv ner, riv ner
    ända till grunden!"
Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig
    för allt vad du har gjort oss.

Read full chapter